Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändå något. I värsta solglöden strävade vi oss
upp till en piazza, kransad av katolska fromma
inrättningar. Redan här fläktade luften renare,
svartrockarna spatserade omkring, vi framställde
rörande vår belägenhet och fingo vänligt tillstånd ...
Längre upp, förbi stora skollokaler, kapell och
loggior och in genom den förbjudna porten —
Till paradiset. Åtminstone kunde vi småfolk
från den stinkande byn denna kvava
junieftermiddag inte föreställa oss Edens lustgård fullkomligare.
Vi befunno oss högt, högt på en väldig platå,
utskjutande över Lanzodalens vidder med
strömmande floder, jublande gröna höjder, och där
grönskan slutar, klippstenen i gullocker och
purpur upp till lättaste rosa. Bortom, i oändlighet,
vinslätten ända mot Turin. Under, den arma lilla
stan med svettande människor, trängsel av
överstora lass och sviktande dragare i damm och
brännande sol. Allt låg för oss i sol, blott vi gingo
i skugga, i doften av sluttningens ängsblomster, i
kvällsbrisen från fjällen och hade bara att välja
mellan täta bersåer och gudomliga promenader.
En hop leende och starkt byggda präster
spatserade omkring med eller utan bönbok. — Lanzo
är en förskräckligt smutsig håla, sa de verserat,
de små bergsbyarna ovanför nästan värre. Så
oföretagsamt att inte göra en elektrisk spårväg till
höjderna mitt emot, bygga hotell och skaffa folk
lite trevnad.
Vi besågo fruktträdgården med alla slags
läckerheter, med druvlövade spaljergångar, loggior och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
