Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar bakom sig för att se, om vi verkligen
törs . .. ända hit.
Nej, det törs vi inte. Vi stå kvar däruppe och
se ned på den lilla byn med sina svarta tak i
bergets aftonskugga. Kyrktornets byzantinska kupol
glänser som guldplåt. Omkring oss svarta skogen.
I söder glänser Breithorns och Matterhorns eviga
snöhav, i norr sticker die Jungfraukedjans vita
spetsar upp. Många människor röra sig på
perrongen och nedför backen, men knappt ett ljud
hörs. Bredvid den lilla restaurangen strax vid
stationen står ett ännu stängt chålet. Vi gå omedel
bart dit, få rum i det lilla gravtysta huset, som
doftar av nytt trävirke, nya madrasser, nya filtar.
Måltider å restaurangen. Allt blir uppgjort på två
minuter till önskat pris. Natten kommer med
alpkyla och ända in på sena morgonen en tystnad,
som nästan isar, avbruten blott av tornurets dova
slag och risslet av strömmande vatten.
Hur länge kommer denna paradisiska stillhet
att räcka? — Å, ända fram mot slutet av juli,
men då ...
Värden blinkar och myser.
Ja, vi veta det: då blir det 30 personer i det
träinredda huset, lagom för 10. Då brytes den
magiska tystnaden av stoj och skratt och
högrösthet, av sång och dans. Under det
alpvandrarnas spikklädda skor trampa allt tätare uppför
våra trappor, inpå våra väggar, över vårt huvud,
alla tunna trossbottnar knaka och braka och
dockrummens sängar skrika, dörrar smälla och slå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
