Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen stod bakom huset, och försiktigt
kröp folk ut på sina trappor i eftermiddagens
rödaktiga luft. Plötsligt strök en bris förbi,
ett af dessa snabba, flyktiga omslag, som komma
i solnedgången på heta dagar. Fläkten kändes
som is, fru Göthe ryste och vek sin kjol öfver
flickans små bara lemmar.
Hennes hufvud var tomt, fullständigt tomt.
Där funnos hvarken blod eller tankar eller
förmåga att ordna dem, om där funnos några.
Hon hade en slö förnimmelse af de ord, som
nyss växlats, men hon skrattade däråt. Det
var ju ingenting, rakt ingenting, en mara, en
dröm — där de tvingades att tala rätt ut det
första galna, som rann upp i deras
öfverhet-tade, utpinade hjärnor. Samlif, plikter, kärlek,
hem — allt susade som tomma begrepp förbi
hennes medvetande. Ingenting fanns utom det
tvärsäkra nuet, som man icke kunde komma
ifrån, ingenting annat än att värja sig, värja
sig — för ett hotande spöke i en mörknande
luft, liksom sloge öfver ens hufvud vingar af
tusen gamar, fruktansvärdt sänkande sig ned
— skymmande allt. Hon kunde hvarken älska,
hata, banna, tro eller hoppas — hon kunde
blott sitta och vänta. Att det skulle komma
detta, som ingen visste hvad det var, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
