Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlat sig månad efter månad, vecka efter vecka,
dag efter dag och nu timme efter timme. Åh,
att tänka på alla de saker, som sagts dem
emellan! Om man ock skrattade och
försonades efteråt, så blefvo orden för hvaije gång
vildare, lössläpptare, tvångslösare. Man spelade
på strängen till det yttersta, pröfvande om den
höll. En hemsk lek, en grinande sport med
djup gråt inunder. En lynnesstämning, mörk
som natten, där hvitt blef svart och svart blef
hvitt och där alla dämoner fingo vingar. Men
innerst satt ens egentliga jag, maktlöst, dumt,
lojt, bundet. När hade det böijat, hvarför hade
det börjat, och hur skulle det sluta? — —
Barnet for upp, öppnade ögonen stort i
förfäran och skrek —- ett gällt, jämnstarkt skrik.
— Tyst, tyst, barnet — Gud — hvad är
det?–Modern halft reste sig och blickade
efter hjälp. På afstånd betraktade henne
grannarna utan att röra sig, förmodligen sågo de
ingenting särskildt uti, att hennes barn skrek.
Någon förtrolig bekantskap hade hon aldrig
gjort, kort hade hon behandlat dem. Därför
kom ingen fram och hälsade på henne, så att
hon osökt kunde peka på sitt barn och fråga
om råd. Afven nu kväfde hon sin röst, hon
ville icke tillkalla någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
