Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gyllene solen. Med ens slå de ut dessa C3’presser,
ekar, akacier, popplar, valnöts- ocli kastanjeträd,
deras yppiga kronor hvälfva sig öfver vägen och
bilda alléer med trolsk dager. Allt är starkt,
ymnigt, stort och vidt. Majsfält i brodd löpa från
byns utkant uppåt höjden till kyrkogårdsmuren,
där vildapeln vakar öfver en liten graf. Upprätt
och oberoende ser den ut afsides från de andra
igenvuxna kullarna med mosslupua kors. Högt,
oausadt gräs täcker hela dödsgården, och i midteu
står en gammal kväkarkyrka — ett grått, fult
stenhus med lutande pelare och som skiltvakter
två platta grafstenar. Här hålla kringvandrande
kolportörer stundom väckelsemöteu, annars
höres blott susningen från alla träd, kring hvilka
slingrar sig giftig murgröna.
Men det bästa är utsikteu, som har liafvets
vidd. Från den låga stenmuren te sig fält och
vägar och skyhöga träd och villagårdar och
byar som grofhuggua, skarpkantade föremål ur
en leksaksask.
Här sitter ofta Tora Göthe uppflugen och
sörjer och tänker och gråter — men numera
glömmer hon ofta tårarna för tankar.
Mellan makarna har blifvit så tyst och
varsamt och stilla. Den ohyggliga disharmonien
har upplöst sig, skrällen af den sista afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
