Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hösten i L,ougwood var praktfull!
Dungarnas jätteträd lyste rubiuröda, eldröda,
gulröda, och marken var sållad af kastanjer
och valnötter. Prunkande rosor glödde ännu
i indiansommarens varma sol, de sträckte sig
upp mot fönsterkarmen, där Tora Göthe lade
sista handen vid sitt arbete. Hur taukarua
vuxit under dessa månader, hur mycket af det
bästa hon ägde hade hon ej sökt samla i
teckningen af sitt lands kvinnor och deras sträfvan
i ljuset af nya tider och nya tankar. Hon var
själf nöjd med resultatet, och Arne förklarade
det hela styft.
Hon hade knappt lefvat för något annat
och icke lagt märke till, att hon blifvit blekare
och tunnare. Men nu kände hon ett plötsligt
starkt illamående, och då hon böjde sig ned
mot bordet, bröt kallsvetten fram. Var hon
sjuk?
— Det är alla dessa förbaskade höstlöf —
du har rört dem och kanske blifvit förgiftad,
sade Arne på kvällen.
— I öfvermorgon är ju den stora dagen,
klagade hon — tänk, om jag blir sjuk!
Dagen därpå var hon dock bättre. Både
Arne och hon lefde nu blott i drömmarna 0111
hennes framtid. Hon hade lärt sitt tal
utan-Frtin det nya och gamla landet. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
