Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, och mellan pannor och fat var det ett
ständigt deklamerande.
Men när Arne en stund innan den viktiga
affärden kom hem, fann han spiseln slocknad
och sin hustru liggande på sängen i stället för
iklädd full paryr, hvarvid han genast sprang
efter doktorn.
— Nej, nej — nej. — Jag vill inte!
Det var ett vildt rop, ett rop af otämdt
missnöje, nästan af raseri, och som upplöstes i
en tåreflod.
Bredvid stod hennes man, där läkaren nyss
stått. Hans ögon sågo förvirrade på rummets
föremål, som hade han upptäckt något nytt,
förvånande vid dem alla. Han försökte taga
hennes hufvud, men hon drog sig otåligt
undan och grät med ansiktet i kudden.
— Är du så ledsen, Tora? vädjade han
slutligen med en skuldmedveten blick till henne.
— Ledsen! upprepade hon ovänligt. Det
blef tyst.
— Hå hå — suckade Arne Göthe och såg
gammal och trött ut — så länge varade
fröjden! Skall det gamla lifvet börja 1111 —?
Då kom hon ihåg sin förfärliga läxa —
Damoklesvärdet, som hängde där färdigt att slå
till, om hou trotsigt reste sitt hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
