Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke spår till affärssinne och oftast räddade dem
Annas rappa förslagenhet. Försakat hade de,
svultit litet grand och sist hade de hamnat i
Chicago, där Fredman ritade dekoratiousmönster
till gafflar. Sedan visste man ingenting om
dem i Sverige.
Sådant var under tio år deras yttre lif —
kortare än halfva denna tid föreföll det i den
nya världen. Värkligheten tog så helt fast i
dem, att allt som i deras naturer fanns till bruk
därför, allt rent urmänskligt, växte ut och blef
starkt — allt som sträckte sig mot andra mål
krympte samman och vissnade. De togo ock
af denna värkligliet livad den hade att gifva.
Anna ibland på trots, ibland af renaste
lefnads-lust — alltid medvetet. Hon trodde på ödet,
som helt enkelt för människorna på den väg,
de äro dömda att vandra. Äfven Nils böjde sig
för det, som nu en gång »var», lian berodde
en god del på sin hustru, njöt af friheten från
tvång, ty han var en osällskaplig krabat, af det
regelbundna arbetets hälsa, af den bestämda
af-löningen hvarje vecka. Hans vilja sjönk i en
behaglig dvala, kroppen mödades, men själen
hade rättighet att slumra. Att hans drömmar
icke kunde realiseras, var nu en gåug afgjordt,
att han aldrig dugat till målare blef ett faktum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
