Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilsekommet barns uttryck, ocli bon förstod det
på sitt sätt och kände sorg och trots.
— Hör du Nils, skål! vi äro så precis lika
goda som herrar målare!
Almroth smålog tvunget, hennes ton var
onödigt hög och skarp. Strax därpå bröto de
upp och gingo åter ut i solljuset i det böljande
vimlet, fram mot konstpalatset öfver norra
lagunerna. Stickande hvitt lyste det i
middagsglansen, och bakom dem brusade det stora sorlet.
— Kanske ni nu taga de skandinaviska
taflorna? sporde Almroth, och dåsiga af vinet
och värmen nickade de bifall.
Så trädde de in i den dämpade stillheten.
Ett par timmar därefter tog Almroth afsked
vid trapporua till luftbautåget.
— Kan jag vara er till någon tjänst,
Fredman, så är det mig ett nöje, sade han och tryckte
i träugseln hastigt deras händer. Detta var
hvarken djupt menadt eller icke menadt, det var
en fras, dikterad af medlidande och ett passande
slutord vid ett afsked som deras.
Bantåget gled ut på järnstolpar öfver
praktfulla esplanader framåt mot den dånande
jättestaden. Bakom dem steg fukten isande upp ur
Jacksons Parks sumpjord, och de måugfärgade
elektriska strålarna sprutade hiiumelshögt ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
