Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade båda sutit i kupén trötta och
ty-sta, livar och en med sina tankar i glammet
och pratet rundtorn.
— Åli visst inte, svarade Nils, medan tunga
fullmogna tårar pinsamt droppade ned från hans
heta ögon.
Hon böjde sig fram mot honom, något
upproriskt, nervöst kom öfver henne.
— Det är de där taflorna, tror du inte jag
sett, huru konstig du har varit allt sedan vi
kommo ut därifrån.
Tystnad. Slutna ögon. Droppande tårar.
— Glöm den där smörjan, Nils — jag är
dödstrött på alltsammans, hvad skulle vi där
att göra och röra upp allt elände? Du vet ju,
att ingen människa brydde sig om, livad du
målade.
— Låt mig vara. Det kom uttryckslöst,
som kunde ord icke stinga honom.
Från sin lilla station gingo de hemåt öfver
pilbuskaruas raklåuga skuggor på de ändlösa
trätrottoarerna i nymånens sken. Ku tom leda
härskade i Annas sinne, och när de nådde
Stret-touska husräckan, grep henne förvirrande ångest.
De fula små tegelhusen, de fattiga bakgårdarna,
den nakna tarfligheteu — Gud! Var det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
