Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvarenda en af hafvets vågor. Jo, vi äro
förtrogna med lidandet Men unga voro vi,
och så bröto vi dess udd — ser ni, det
välsignade med ungdomen är, att den gör det.
Den sydkarolinska författarinnau tog
plötsligt om sin väns hufvud som för att käuua
att det låg henne nära, och i blicken kom ett
skimmer af ogjutna tårar.
— Hvad är i denna stund gamla världens
diktning? Hvar finns den öfversvinneliga
glädjen, hälsan, glädjen som är tro på lifvet? —
Den, som sätter foten på drakens hufvud, han
skall en gång sjunga världens första
glädje-liymu! — Min vän — kanske blir det kronan
på vår hjässa, stjärnan på vår panna!
— Så barnsligt, ropade svenskan med röda
kinder — lidandet har ju alltid funnits, hur
skulle det då kunna försvinna?
Nu spratt Bostonflickau upp.
— Hu så förfärligt gammal ni är! Vet ni,
forntiden är något jag aldrig förstått. I
nutiden — där lefver jag, lefver, lefver! Och om
framtiden drömmer jag. Men forntiden är
absolut ingenting för mig. Jag lägger en krans
på dess graf då och då — någon gång en
hälgdagsafton, när plikten manar mig att hylla
de döda. Men hvad ha blodlösa skuggor att
Från det nya och gamla landet. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
