Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i nacken under det långa håret, slöt ögonen
och böjde sig tillbaka, så att den unga barmen
framhäfdes skönt.
— Ve ve — susade det klagande —
Solros lämnar icke sin älskade, och en dag när
Bidande Hjorten jagar efter villebråd, skall
blekansiktet genomströfva lunden och föra heune
till sin stora wigwam och taga henne till hustru.
Med ett språng, vigt som vilddjurets, grep
ynglingen om hennes arm. I hans bröst
kändes ånyo den skarpa svedau.
— Kom, hväste han, och hans näsborrar
flämtade, spänn hundarna för skacklorna.
Men Solros gled ur hans hand, och hennes
ögon dansade under de sänkta ögonlocken.
Solen lågade rätt öfver den hvita floden,
krigarnas segerdruckna larm mattades och i allt
trängre kretsar närmade sig roffoglarna Röda
Örnens döda kropp. Där Bidande Hjorten ledde
hundarna genom dungen, hörde han ljudet af
däras vällustiga skrin.
Framför banade Solros väg, lyssnande
spändt efter ormens skallra. Hennes mörka,
smidiga lemmar glänste mellan löfven, med starka
händer söderslet hou snårens giftiga lianer och
nedbröt grenar.
Under tystnad nådde de fältens manshöga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
