Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På eftermiddagen klifver åldermannen
myndigt in i värkstaden och följes af magistratens
utskickade, försedd med ämbetsbaton. Kopp
står i förskinn och träskor vid ässjau, och då
oldgesällen delgifver honom gillets beslut, fäller
han hammaren mot städet och gapar. Skall
han vara med om att jaga böuhasar?
— Kom mans som hau går och står, det
är å dragande ämbetets vägnar, uppfordrar
åldermannen nådigt.
Kopp släpper värktygen och följer dem ut
om porten. Hau går barhufvad med händerna
under förskinnet och tofflorna slamrande mot
gatläggningen, munnen håller han litet öppen,
ögonen hänga undersamt bleka vid den
skarp-klara luften. Bredvid pustar mäster Nubb och
stöter belåtet käppens doppsko i hvarje
upprorisk sten.
— Man har sig väl bekant, att den
skyldige finues i apoteksgården ? framkastar
ämbets-fiskalen.
Nej, det visste Kopp icke. Han vet ju
platt intet. Hau stryker förvirrad fingrarna
genom luggen. I den fula värkstadshabiten
känner han sig som en annan person, så ringa —
om han nu möter Sophie!... Förbryllande fort
har det gått alltsammans — nu kan det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
