Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid försjönk gesäll Kopp alltid i ett
djupt drömmeri. Han stirrade ut öfver åns
blanka vatten ...
En försommarkväll i solnedgången satt han
där ensam med sitt spö och sin plunta. Ut
genom tullbommen konuno par om par och veko
oförmodadt af ned på den igenvuxna åstigen.
De gingo vaggande, skrattande som åt en lustig
tanke, och fläktade ifrigt, tafatt tokroligt, med
björkkvistar. Gamla plagg buro de också,
hämtade ur mors dragkista — en snäf kjol, en
af-lång sjal eller en fransparasoll med tunut, tunnt
skaft. Plötsligt började de, uppsluppna af
skämtet, på ett gäckande vis, härmande gammalt folks
darrningar på rösten, att sjunga:
De rosor och de bla-a-der
Som gör mitt hjärta gla-a-der.
Gesällen, där han satt inkrupen i tätaste
delen af dungen, släppte flaskan och stämde
uti med sin spruckna gamla stämma. Men i
dag hade ungdomen icke tid med honom,
alltsammans var så lustigt — att vandra så här,
liksom vore det i inors och fars tid.
Gesällens hufvud sjönk utmattadt ned mot
en stubbe. Här blef han liggande och stirrade
uppåt. Han såg tuppen på stadskyrkans torn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
