Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerfällda gardiner med dimmiga konturer af
Pan och hans flöjt, lika lång som guden själf.
Borta vid uthusen lekte barnen stillsamt.
Men nu hördes det knastrande ljudet af en
doppskospade skrapande mot sanden. Genast
upphörde de — smeto kvickt uppför
skulltrappan och bakom knuten. Icke för att de gjort
något särskildt ondt den dagen, och icke var
det sagdt att ondt skulle vederfaras dem,
därför att far nalkades. Det var bara ändå så där
–- en allmäu känsla af att aldrig vara
säker och att det alltid var bäst att hålla sig ur
vägen.
Samma förhållande om morgonen, då de
kammade, tvättade och väl snutna stodo
utanför dörren till fars rum för att hälsa god
morgon och afsynas. Det var ett blinkande och
ett hviskaude, och ingen ville lägga handen på
låset. Icke fingo de handklapp då lieller —
icke alltid — ånej — det var bara den dumma
rädslan.
Majoren förstod alltsammans, där hau skred
fram, torr och mager, stödd på sin stora, bruna
rörkäpp med dess hvassa udd. Det roade
honom — sådant var riktigt och hälsosamt —
och han log. Majorens leende var så besyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
