Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ögats näthinna hvilken af salstapeternas
pelikaner det är, som skymmes af rosetten på
stamfars bild! En dag hade hon i sin ångest
nödgats räkna alla dessa pelikaner. De voro
149 ... Åli, måtte ingen människa ana allt
detta, då spärrade man väl in henne.
Något fiek en gång makt med henne så
starkt, att det icke kunde kufvas. Hon
längtade att se — Stockholm. Längtade så vildt,
att saken värkligen drefs igenom och hon en
dag befann sig, omgifven af askar och byttor,
sittande i den stora berlinaren, på väg upp —
till det underbara. Resan skulle taga åtta
dagar. Men på tredje morgonen upphanns hon af
ett ridande ilbud från hemmet. Majoren hade
fått sin stora, våldsamma höstpodager, och
döttrarna stodo rådlösa.
Sedan blef det aldrig af. Nåja, nu var
längtan och alltsammans öfver. Nu hade det
samlats i en besynnerlig benägenhet för att —
sofva. Hvarje dag så fort solen gick ned
började hennes ögonlock falla ihop, och ingenting
kunde häjda hennes gäspningar. Hon
längtade efter sängkammaren som drinkaren efter
ruset. Väl där uppe klädde hon brådskande
af sig, knöt nattmössan i en bred, prydlig
rosett under hakan och kröp under täcket. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
