Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla leende öfverfor hennes ansikte, och hon
mumlade, redan halft i sömn:
— Härren vare tack, att den dagen gått,
sängen är vår bästa vän.
. .. Men ut öfver dalen ljöd nu plötsligt
vällingsklockans första uppryckande di-hing,
då-hång.
Nere på åkern stoppade plogen, och
tor-pareu klampade längs tegens renar upp mot sin
koja. Djupt fick han böja hufvudet för att
träda in i det skumma kyffet. Solen sken in
genom bjälkarna och genom små gluggar, som
om natten täcktes med bräder, men kojans luft
var tät af inbiten rök och fukt och allehanda
dunster.
Som han var, täckt af grus och smuts,
slog mannen sig ned hälst på golfvet. Mor
tog träskedarna, som lågo i spiseln, torkade
af dem på sin mullgrå kjol och gaf en åt
hvar familjemedlem. Därpå satte hon grytan,
svart och skroflig, framför dem, och små och
stora började äta, doppande sina skedar
gemensamt i vattgröten, utspädd med spisöl.
Endast någon gång bestods svagdricka, och först
till kvällen kom potatisen, doppad i
saltvatten. Tysta och allvarsamma spisade alla, så
länge grytans innehåll varade, och intet leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
