Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hongriger .. . Men si jag och ungarna — det
ska nu alltid gå först .., Per, hör du . ..»
Följande dag var torpar Erikssons Per
försvunnen. Vid mors skinnbibel satt fastsmetadt
ett stycke papper. På detta var med kol ritad
en klumpig hand, hvars rakt utsträckta
pekfinger vidrörde ett fyrkantigt hus med fönster,
två rader ofvaupå hvarandra; en jättehög dörr
och skorstenar, som röko af alla krafter.
Under stod mödosamt präntadt efter bibelns
bok-stafs typer:
»Per går te stan.»
Det var i dag för femtio år sedan! ...
Plötsligt upphör regnet. Himlens odjur
sjunka nedom synranden. Det gamla husets
spöken fly, och ur alla små rutor skjuta leende
blixtrar. Den frigjorda solen lyser upp
gafvel-spetsen, drifver längre och längre ned de
blå-gråkalla skuggorna och smeker den gamla
stommen, tills dess urblekta färgtoner dallra i gult.
I dälden springer lifvet åter upp på unga
fötter. Från åfallet surra maskintegelbrukets
remtrissor muntert och linorna hväsa, dansa
och glimma som ormar i den våtvarma luften.
Det ekar af timmermännens hammarslag genom
den lyhörda dalen och djärft gnisslar brädsågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
