Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De små gångarna, som slingrade mellan
bärgets knaltar, liknade också på ett hår strömfåror.
Omkring hvarje sådan hus-skuta fanns en
väl inhägnad trädgårdsliage. Den sträckte sig för
öfver, som ville den kokettera med sina behag
inför galjonsbildens hvita, stela ögon. Tätt under
Neptuns stora, platta fötter blinkade tusenskönor
och ringblommor, vaggade löfkojor och gula
lökliljor och kråmade sig blå riddarsporrar. Ett
stackars viudböjdt äppelträd kunde blygt sträcka ut
sina magra grenar. Men framför en liten kabyss
till lusthus höjde sig på en stolpe husets klenod,
den svarta solkulan, på hvars spegelyta de riktiga
fartygen där ute seglade omkring och vågorna
dansade och människorna gingo på hufvudet
med stora förfärliga ansikten och pussiga kinder.
Detta lilla samhälle på toppen af Maj bär get
var Blåsut.
Här redde ostiudiefararne sina hem på
ålderdomen. Alla* mogna sjömän tänkte med hemlig
längtan på Blåsut, och för yuglingarne stod det
som en drömstad, där allt skönt och hemskt i
världen samlats.
Urgammalt var det. Den äldste sjöbussen
sade, att han aldrig hört någon tala om den
tid, då det icke fauns.
Att lefva här uppe var som att lefva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
