Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Äh.
Nu satt lian i hageu, och det var kväll och
månen sken på äppelträdet.
Först kom Lina. Hon kom så tveksamt
och mjukt, och det ryckte i hennes läppar och
haka, men de blå ögonen glänste skygga.
— Snälla du, Kalle — hviskade hon —,
du kan väl vänta litet med mönstringen ...
— Skeppet är nära på nytt — sade Kalle
lågt. Men det var, som om han kämpat i
sömnen mot maran.
Lina slog förklädet för ansiktet och grät.
Då blef Kalle underligt vek och sträckte
handen efter henne.
Men i detsamma skymtade en blå kjol.
Trallande, som om hon alls ingenting såge och
alls ingenting visste och alls ingenting brydde
sig om, kom Anna fram bakom knuten.
Hennes barm stod full och hög, och midjan sköt
smal upp öfver krinolinen. Hon sjöng, böjde
sig ned och plockade tusenskönor och fäste
dem som nålar i sitt blonda hår.
Kalle rodnade, och då Lina smög bort, kom
Anna fram. Hon satte skämtsamt en
ridcar-sporre i hans knapphål, slog sig ned och
srnå-gnolade och lyfte sin hvita haka för att kisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
