Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styfmorsblommor i sitt hår. Hon var lik Anna,
så vacker var hon. Kalle skalf på handen, där
han sakta lyfte dörrklinkan och haltade ned
för trappan, men hela hans varelse knutade sig
nu samman till ett fast beslut.
När han trädde ut på hällen, tyckte han,
att lian aldrig sett jorden så ljuflig. Sjön lyste
vinröd, marken böljade blå, och fast ingen sol
fauns på liimmeleu, sken luften likt en enda
stor, glad sol. Ett ögonblick blef det så stilla,
som om lifvet stannat... och allt lagt sig till
rätta just där det borde ligga... och trådarna
i en besynnerlig liärfva redt ut sig fint och
behändigt midt för hans ögon. Han k^ude något
så fridsamt godt, att det kunde höra liemma i
himmelen.
Han gick långsamt fram till grinden och
kom oförvaraudes att smälla den hårdt igen
efter sig.
En flock skrämda fåglar skvatt upp ur
apelus grenar och flaxade skrattande om
bänken, där Eina satt. Det var skator.
-— De ha ungar i boet — sade hon sakta,
och Kalle hade ett intryck af att orden smälte
bort.
Han tog upp en Sten och kastade. I stället
för att skingras skockade fåglarna sig tätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
