Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänk och läste högt nr bibeln, hvartill han
fogade egna utläggningar. Det var på högåsen,
inunder låg Krsouska gården med hvita
bygg-uingar och rymlig ladugård, men bredvid stod
en smedja, där Olof i Lien hamrade, så att
gnistorna flögo ut genom dörren. Smeden var en
ungdomsvän och mycket hade dessa båda haft
gemensamt. Som åren gingo, gledo de dock ifrån
hvarandra och godt vore icke att säga, hvem
som bar skulden, ty Jan var alltid slät och blid
och Olof var karg och tyst. Så blef då Jan
troende och slog sig ned på ett bräde under
smedjans inslagna fönsterrutor, läste bibeln och
lade ut, och de sjungande tonfallen rullade
nedåt dalen. Ett och annat skulle väl tränga
in och haka sig fast mellan hammarslagen, men
år gick efter år, och det föreföll omöjligare att
omvända smeden än att vinna processer.
En dag satt Jan som vanligt utanför
fönstret men hade fallit i betraktelser. Släggan
där inne gick på som en retad kärings skrik
och äfven de uppstämda zionsångerna
öfver-röstades. Han hade ett blekt, slätrakadt
ansikte, denne åsbo, smal mun och svarta ögon.
Håret var benadt midt fram och föll tjockt och
tvärklippt fram öfver kinderna. Uttrycket var
Från del nya och gamla landet. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
