Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Illa anstår det oss att döma, du Olof.
I,arses själ får svara inför H ärran på
domens dag.
Olof flyttade sig närmare och körde fram
sitt sotiga, ångestfulla ansikte tätt in vid Jans.
— Vi visste’t, vi visste’t, du — åt liäl ve te
bär det med oes, hväste det plötsligt.
— Hysch, liysch— hviskade bonden skrämd
och skakade varnande sin hand. — Den synden
är förlåten, Olle. Vure än edra synder blodröda —
— Ja, men si — bekänner står det.
Nu hade Jan sitt ansikte åter klart och
höjde rösten:
— På domens dag skola alla gärningar
uppenbara varda, onda och goda, men Guds
barn ingå i Lifsens härlighet, och har du då
gjort synd, så gör det ingenting, inte så
mycket som så, för blodet har tvättat bort det,
sir du.
Olof satt och mumlade oroligt, han hade
svårt att följa med. Jan fortfor utan ett
ögonblicks dröjsmål:
— Jag hjälpte Andreas med hemmanet, fast
han var en slarfviger karl, det var han.
Nu bankade Olle i brädet:
— Ja, men du to’ jänta hans och ho’ tjänte
dej fritt för den orsakens skull, och du slo’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
