Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne. Jan, ja, det gjor’e du, för ett styggt
sinne har du, fast ingen ser’et på dej.
— Den jäntan var styf och ond —
djäf-vulens ande hade hon, hårda ord förde hon i
munnen.
Öfver Jans drag drog en tät slöja.
— Hon talte sanningens lefvande ord, skrek
Olle. Gud hjälpe oss, på orättfånget gods
lef-ver vi, Jan, och änkors och faderlösas tårar,
heter det. Du fick det mästa du, men du narra’
mej med, och när arga skalkar locka, står det.
— Jag fattig, syndig människa, som i synd
född är —
Smeden stod upprätt och skalf i
sommarvärmen, han lyfte armen som för att slå, sot
och svett runno utför hans skäggiga kinder.
Bonden satt blek och blinkade fort. Det
var något på tok med Olof i Lien.
-— Du ska sätta dej ner och inte prata så
högt, för folk hör dej — försökte han dämpa
— hvad nyttar allt det gamla, du Olle — se
allting är ny vordet —
— Nej du listiga räf, du satans bonne,
vrålade Olof i Dien med feberglöd i de gamla
ögonen — nej tig’ gör jag int’, bekänna skall
jag inför människorna vårt onda lefverne, för
det var falskhet de långa åren och änkors och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
