Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom närmare och närmare i en milslång, snörrät
linie .. .
När det stannade, retirerade skaran med ett
ryck så långt den kunde komma mot stationshusets
vägg. Ned från tägplatformen steg ett ungt par,
lastadt med resefifekter. Damen såg sig omkring
med en liten häpen, förlägen min, men Gustafsson
fattade hennes mans båda armar och ruskade dem
på ett hjärtligt sätt, i det han på sjungande
småländska i litet talarton yttrade:
— Välkommen min käre professor, —
välkommen min kära fru Hjelm, — det var ledsamt,
att herrskapet skulle behöfva komma på en
söndags-afton — men sådant far anses som nödfall. Här är
den kära studentskaran — Pettersson säger några ord
till professor Hjelm och hans hustru, som vi nu
hoppas skola fa det så godt bland oss ... Hvar är Pet...
Den nämnde ställföreträdaren för den
allvarsamma flocken — en lång yngling med
fundersamma blickar bakom glasögonen — hade vid detta
lag trädt ur ledet. Han höll fram sin hand, klädd
i en bastant, brun tumvante — för hvem som ville
fatta tag i densamma. Fru Hjelm strök genast
sin lilla handske en gång längs insidan af den rakt
utsträckta, alldeles styfva ullvanten, och dess ägare
sade i eftertänksam, trovärdig ton på oklanderlig
värmländska:
— I ä mycket väi/komme, de ä I — och
med Guds frid — vi kan inte uttrycke oss fint,
men vi mener väl — det göra vi — vi mener väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
