Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig kallade a-att predika ordet bland våra
landsmän i detta nya — och stora fädernesland — eller
det land, — där vi nu äro — ville jag säga.
Därför har det hufvudsakligen varit med bibelns —
om jag må så säga — vetenskap, med den största
— och viktigaste — af alla vetenskaper — och
källan till all sann kunskap, som läroverket
sysselsatt sig. Men vi veta, att äfven världslig kunskap
är en god sak — och en nyttig sak — och en
tillåten sak, när den sker med gudsfruktan, och när
den inhämtas inom de gränser, som Herren satt
för vårt förstånd. Ty förståndet är en skön gåfva,
när det brukas till Herrens ära och icke förlitar
sig på sitt eget förmörkade väsen, därutur ingen
sann vishet står att hämta.
–-Men nu ville jag säga våra kära
unga vänner, att detta är ett kristligt samhälle, och
att flärd och fåfänga här icke funnit någon plats
–– Om det är någon af oss, som har mer
än han behöfver af detta jordiska goda, sä ger
han det så gerna till kyrkan och missionen — guld
och glitter hafva vi inte bruk för, — men i
Herrens vingård vilja vi alltid tjäna. Våra unga
vänner skola nog snart blifva oss följaktiga på trons
väg och med fröjd låta det lilla — det lilla —
som kanske ännu låder vid af världslig fåfänglighet
— far . . .
— Broder Gustafsson 1 — det kom sä hastigt,
att professorn fick svälja sista stafvelsen. En liten
rödkindad herre, som oroligt rört sig pä stolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
