Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och det här — fru Hjelm kände sig ännu
modigare — det här är också gåfvor af vänner,
jag går inte och köper juveler själf, och så länge
min man och jag inte sakna bröd — så — så
behåller jag dem.
Fru Gustafsson sade icke ett ord — det var
icke meningen att gräla. Hon hade sagt sitt, och
andra fingo säga sitt. Men ofrid ville professorn
visst inte hafva, han lade sin hand faderligt på fru
Hjelms axel, då de nu gingo in i förmaket.
Medan kaffet dracks, blef det mer frihet, och
tungorna löstes. Matilda började med ett visst
intresse se sig om bland de närvarande och plocka
ut individer. Hjelm kom fram till henne följd af
en skinande, litet skallig herre i flottig sidenväst
och svarta byxor, mycket nötta på knäna.
— Professor Ivarsson — historia,
presenterade han, och den tjocke mannen grep hennes hand
med ett ansikte, som strålade, och började utgjuta
en öfversvallande förtjusning öfver ett fa ett
bil-dadt fruntimmer — ett riktigt bildadt och fint
fruntimmer — till skolan.
— Och därför så — skulle vi inte — för det
är ovanligt att träffa på så där bildade fruntimmer,
ska jag säga lilla rara fru Hjelm — skulle vi inte
— lägga bort titlarna?
Hjelm skrattade så högt, han tordes, och
Matilda såg alldeles hjälplös ut. Hon afskydde
duskap med herrar — och den här! Var hon
verklingen tvungen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
