Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det där spelet med den svarta ormen var hemskt
och förtjusande . . . ! För hvar gång Hjelm låtsade
hastigt öfvergjuta henne med en dusch, gaf hon
upp små skrin af hysterisk extas och rymde bort
åt verandan.
— Hysch — sade hennes mor trött och
otåligt. Hon satt på trappan med sin yngste på knäet.
Fru Hjelm ansågs bland svensk amerikanerna
för en skönhet. Egentligen var det hela
apparitionen som gjorde henne till en så fängslande
företeelse. Hennes långa graciösa gestalt ägde
förunderlig smidighet, öfverkroppen höjde sig i sällsynt
mjuk elegans och hvilken ställning hon intog,
vär-kade hon förnäm. En doft tycktes utgå från hennes
runda, smärta lemmar. Hon bevarade den, i
hvilken belägenhet hon än befann sig. Men hennes
fina ansiktsoval med den något långa hakan hade
mist sin fylliga rundning, och uttrycket var trött.
Den rika härluggen i varm bronston låg
tillbaka-struken, ängsligt fäst med osynliga nålar för att
afhålla sig från beröring med pannan. Klädningen
sade, att högst få tankar offrats därpå. Munnen,
ofta lockande ljuf, krökte sig nu litet begabbande,
och de blå ögonen, som alls icke voro praktfulla,
men kunde glimma till betagande eller smeka
farligt varma, blickade utan solsken, litet skarpa och
missnöjda. Hon vände sig inåt verandan och
kisade i den besvärande dagern.
Däruppe stod en ung kvinna och knäpte
långsamt sina handskar, medan hon ifrigt spejade utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
