Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det fanns dagar, då hon frossade i en
rent animalisk känsla af sin uppdrifna förmåga.
Hur kittlande sundt att känna blodet strömma i
rytmiskt svall genom den ansträngda kroppen, där
hvarje muskels värksamhet stegrades vällustigt,
tills arbetet flöt ur hennes händer så fort, att tanken
svindlade.
Då kunde hon gripas af kungligt öfverdåd,
lystet trängta efter att underlägga sig nya områden,
nya vidder. Hon kunde på allvar drömma om att
öfvertaga ett första klassens hotell eller grunda en
affär — att gifva sig helt åt prosan, men en prosa
i stort.
— Närmare Gud till dig, närmare Gud till
dig — sjöng flickan gällt och ogeneradt. Idkeligen
ljödo de rytmiska, nästan muntra stroferna med
de segervissa orden . . .
Utan minsta tvekan om sin allstorhet, sin
alltill-räcklighet . . .
De slukade allt annat, skyggade allt annat,
tills jorden och månen och solen, allt försvann i
deras vida, vida famn.
En hatfull protest åt sig in i Matildas hjärta.
Sången måtte hörts i villan bredvid, ty ett
par röster stämde svagt uti, och uppmuntrad af
själsfrändskapen skar Ellida uti, så att det skallade:
Kasta ut bo-ojen,
Kasta ut bo-ojen,
Ack, se hur syndare drunkna i kväll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
