Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack frun, ropade Ellida högtidligt och slog
ihop sina tvåldrypande händer — vänd sig till
Herren nu — nu — se hvad han varit nådig mot frun.
Matilda svarade icke. Hon stod darrande där
ute under himmelen och tryckte gossen intill sig.
All den höga frihet hon roffat till sig med oheliga
händer var slagen till jorden. Nej, nej hon
vågade intet.
Skälfvande återtog hon sina plikter. Det var
ingen tid till betraktelser. Halftäckta vagnar
stannade utanför grinden, och ett i ett ljöd
dörrklockans pingel genom huset. Agenter trängde sig in,
kolköraren kom brådskande och myndig, slängde
ut en ränna — och med döfvande rassel foro de
svarta, glänsande klumparna ned genom
källar-halsen; petroleummannen skramlade med sina
cisterner, iskarlen stod och hvisslade otåligt med
isblocken dinglande i tången. Där sprungo de
barhufvade, arbetsklädda grannfruarna till staketet
— de ropade »hallåh», vinkade brådskande med
ett nybakadt bröd, en pudding, ett koltmönster
i sina framsträckta händer . . . Äh, hur solen lyste
på de många svajande hvita klädesplaggen, hur
bislagens dörrar smällde ett i ett. . .
Klockan tre gjorde spårvagnen halt utanför,
och några fruar med professorskan Gustafsson i
spetsen stego högtidligt ur och gingo uppför
sandgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
