Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dä kom Ellida in, bärande en bricka,
hvilkens upptinande egenskap var märkvärdig. Med
blygsam säkerhet placerade hon den på ett afröjdt
bord, tog därpå alla fruarna i hand och frågade
hur det stod till, damerna stego upp, nego ett litet
grand och sade hjärtligt och förtroligt:
— Hur mår Ellida efter i går? Pärsson är
rädd, att det var tröttsamt, så sent som tåget
kommer. Få vi säga honom att Ellida är kry?
Och medan fruarna drucko kaffe med dopp
och islemonad och synbarligen funno sig
hemmastadda genom Ellidas närvaro, konverserade denna
mycket vidlyftigt. Hon talade om, att tre själar
vunnits och att det luterska mötet minsann stod
sig bredvid metodistmötet i Blue Point, där
egentligen bara två »fallit till», och det var då alldeles
tvärsäkert, fast metodisterna försökte att göra så
stort nummer af det.
— Ja, är det inte märkvärdigt, att metodisterna
alltid skryta så illa, sade fru Andersson och torkade
sina af kaffet röda, våtvarma läppar — jag tycker
det är ju mycket bättre att säga som saken är.
Fru Pettersson skrattade ett torrt, försmädligt
skratt.
— Inte vill metodisterna göra det, kära Tilda!
— Är det sannt, inföll fru Hjelm, som hela
tiden plågsamt känt sin underlägsenhet, att pastor
Linde sökt sig tillbaka till Blue Point?
Fruarna blickade litet osäkra på fru Gustafs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
