Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
I Iymnen förklingade. I det fullpackade rummet
blef grafiikt tyst. Så talade en frisk, odlad
manlig stämma:
Käre vänner —
Om jag kunde måla för Eder den olidliga
spänning, den maktlöshetskänsla jag erfar hvarje
gång jag står vid en bår. Hvad skall jag säga,
som är rätt, hvad skall jag säga som är sant,
hvad skall jag säga, som är godt? Och med
denna förnimmelse af ångestfull spänning är det,
som fattade jag den sorg, jag skulle trösta.
Jag står idag i ett främmande hus, vid ett
främmande litet barns sista hvilobädd, jag ser dem,
som älska honom, gråta, och jag vet, att denna
moders sorg är bitter som döden själf. Mer vet
jag icke. Jag känner ingenting om det värf detta
barn haft att fylla i lifvet, det dunkla, ofattliga
lifvet, jag känner icke denna faders, denna moders
själar eller hvilka toner, som återljuda i dessa.
Och ändock vägar jag säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
