Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kan inte, ni fa inte taga bort honom.
Fru Gustafsson, som under ceremonien
förhållit sig stel och ceremoniös, kunde nu icke
af-hålla sig från att yttra:
— Detta är för mycket, det är synd, misses
har ingenting pröfvat på i världen, det är
alltsammans.
Men då hörde Mathilda den ljusa stämman
säga lifligt förebrående:
— Tala inte så, icke veta vi, hur en moder
känner.
Öfver huset hvilade en hälgdagsaftons
tryckande ovärksamhet.
Ute föllo skuggorna som bårtäcken öfver hvarje
hopp, hvarje glimt af möjlighet till att lefva.
Men då lampan tändts, kände Matilda ett
plötsligt begär att taga en bok. Det var som
förmådde hon icke se lifvet glida undan sina
händer. När hon försökte läsa, äcklade henne dock
hvarje ord.
Små steg tassade i trappan, dörren for upp,
och med ett snyftande skrik och armarna
uppsträckta sprang Ruth barfotad in och upp i
moderns knä.
— Mam’, jag vill ha lillebror, jag vill ha
lillebror, ropade hon hysteriskt.
Matilda tryckte den hvita figuren intill sig,
stoppade in hennes kalla små fotter, strök hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
