Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda makarna — hur kunde de lefva lyckligt
samman? Hon märkte dock icke det minsta, de voro
som vanligt folk, kallade hvarandra enligt landets
sed för »mister» och »misses» men talade otvunget
och hänsynsfullt.
Efter Atles död behärskades Matilda helt och
hållet af ett begär att fa veta, få höra något nytt.
Hon hakade sig fast vid tanken på att få återse
sitt barn, detta återseende i en annan värld fick
något materielt vid sig, hon formligen såg sin
babys öppnade armar och igenkännande leende.
Och icke blott detta . . . Stucko henne icke
likt piggar af järn de oräkneliga små ting, som
hon gjort eller underlåtit, och som alla stälde sig
i samband med hennes sorg? Såg hon icke de
fina trådar, hvarmed hennes synder bundos vid
straffet, var det icke ett lönligt sammanhang mellan
orsak och värkan i det dagliga lifvets upp och ned?
Jo, hon var själf skulden till sin pröfning. .
Och ändock — när ögonblicket kom, då reste
sig den gamla människan. Det var som sute hon
här för att bygga upp förskansningar och icke för
att ödmjukt låta upp sitt hjärta.
Hvad hon icke trodde på i bibeln ?!
Så förfärligt naivt . . .
Hon sade plötsligt:
— Jag behöfver inte bibeln, jag känner ingen
värme för den, himlens fröjder locka mig icke.
Pastorn log.
På prärien. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
