Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur skall er Gud någonsin kunna förstå
allt mitt?
Hennes drag veknade och föryngrades, hon
förde hastigt handen till hjärtat och läpparna
darrade.
Men i pastorns ansikte kom ett nytt uttryck,
något granskande, personligt iakttagende, en
blandning af människans, mannens och prästens tankar,
och som förlänade blicken intelligent skärpa.
Tankfullt svarade han:
— Det fordras att gifva bort sig själf, sitt
hela, hela jag.
Matilda sträckte plötsligt fram sina händer,
och hennes ögon lyste till sköna, varma:
— Är då hvad jag äger, min hela människa
af intet värde?! Pastorn — det centrala hos mig,
det är just, att jag måste äga mig själf i allt . . .
— Jo jo, sade pastorn skyndsamt — att vara
sig själf är stort — bara Gud leder detta själf.
Matilda sjönk hopplöst samman. De förstodo
hvarandra ju icke.
Det blef tyst, så egendomligt tomt och
luftlöst. Droppvis flöt Matildas mod bort.
Hvarför stred hon egentligen?
Sakta knarrade medarna, pastorns ögon voro
slutna, hans händer hopknäpta.
Bad han?
En oförklarlig ångest grep Matilda. Det var
som om en af dem måste släppa. Hvad ägde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
