Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I salongen stannade hon. Om hon skulle
blifva hemma, tända upp ljus, många ljus, fullt af
lampor och ljus — taga fram vin, goda saker,
duka upp som till fäst — öfverraska dem, vänta
på dem — — — springa i Eriks famn, kyssa
dem, när de kommo. Glömma — som man
glömmer en ond dröm och är obekymradt strålande
glad som efter en inbillad fara — Glädje, åh —
hvad var det egentligen hon gick ut för att —
Som en brand for världsligt begär genom
sinnet, mättnad och begär på samma ^jång.
Men den mattades och slocknade snart denna
glöd.
Hon stängde dörrarne och gick ut i
skumrasket. Strax nedom grinden mötte hon en liten,
kutryggig dame, snabb och resolut i sina rörelser.
Matilda kände henne något, hon var en ogift
amerikanska, ansedd veteran inom Lindes kyrka, och
uppenbarligen på väg att besöka Hjelms.
Att pjåska med folks känslor var icke miss
Kings sak. Så fort de hälsat, sade hon utan
omsvep:
—? Well min bästa, har hon bestämt sig nu?
Matilda suckade.
Då blottade den gamla ungmön hela raden af
löständer, och öfver dem glimmade ögonen hurtiga
och kloka.
— Hvad väntar ni på? sade hon med biysk
brådska. — Passa på nu — det blir nog ett lyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
