Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och månen blänkte och det var som om jag
vandrade i paradisets lustgård, så gyllene röd doftade
hela den stora natten af allehanda ljufliga frukter.
Jag oroades öfver min själ, och jag sade till Gud,
så här sade jag: (han bredde ut armarna och nästan
hväste fram orden med en röst, kväfd af lidelse)
allt o Gud, kan jag släppa för din skull, ty Du
är skön och gyllene röd och stor som natten och
som paradisets lustgård och som månens bleka
sken. O fräls blott min själ, du Store, Sköne.
Detta vittnesmål väckte ingen anklang. En
sådan omvändelse var icke metodistisk och så teg
man, ropade hvarken »Amen», »hallelujah» eller
»lofvad vare Gud», som annars åtföljde hvarje
bekännelse med vanlig prägel. Att gå utom gränsen
är icke rådligt, så lätt som det är att förirra sig.
Men Matilda hade lyssnat andlöst. Ett
plötsligt djup öppnades för henne. Det hela fick en
underbar skönhet. Ögonblicket måste då hafva
kommit, ty genom hennes själ gick en stark ton
af underkastelse. Hon blef i hast som ett barn,
en underlig frihet vidgade bröstet, sprängde alla
tankar och känslor, all fruktan, vacklan och alla
fördomar. Hon blickade omkring sig med ögon
fulla af förståelse. Hon fattade plötsligt orden,
hon sjöng, människorna, som kastat sig ned vid
sina stolar i själsångest, de kärleksfulla leenden,
som tröstade dem, de hjälpande bröder och systrar,
som pekade på himmelen och sade: Där är vägen,
sanningen och lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
