Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade fatt behålla något stort hon ägde!
När allt var slut, gick hon utan att besinna
sig fram till Linde:
— Får jag säga pastorn ett ord.
Linde rodnade häftigt. Han tog henne
af-sides, stälde sig med ryggen mot salen, ena foten
pä en fönsterbänk och den långa gestalten
framåt-böjd. Spändt och skyggt lyssnade han och sänkte
en sekund sina ögon för den stora, vidöppna blick,
som utan att blinka häftade vid hans.
— Jag tror, att jag är — omvänd.
Hvad det lät besynnerligt så här högt, i
nakna ord.
— Hur — hur känner ni det?
Hon tog sin blick från honom och säg rakt
ut i präriens djupa dunkel. Orden kommo
mekaniskt :
— Jo — jag känner att Gud är stor —
— Men annars är ingenting riktigt klart för
mig, tillfogade hon rädd och fort.
Hans blå ögon lämnade henne ej mer, de
vandrade omkring i hennes ansikte, gjorde halt,
fortsatte sin väg; leende stolthet, ungt jubel låg
i dem.
— Det gör ingenting, ingenting alls — hans
långa, hvita hand omslöt hans knäskål, dä han
halft reste sig; nu lyfte han den, närmade den
liksom för att snudda vid henne men lät den falla.
— Det kommer alltsammans, var blott lugn, huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
