Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träden stodo så svarta och otillgängliga, och
från daggvått gräs och löf stego mäktiga dofter,
o
som värkade berusande . .. Ah, alla dessa smä
rostgula, sorgsna ljusögon — och däruppe på den
kupiga rundeln evigt samma hvita, spetsstråliga,
gnistrande och flammande -— ack, gäckade det icke
hvar trånad, det väckte — —
Hon fortfor att gå ensam på vida sträckor
och hörde intet utom det lätta skrapande ljudet
af sina egna fotsulor.
Hvad allt säg kallt, förnämt och slutet ut.
Naturen frågade minsann icke efter henne. Hon
kunde gråta eller jubla, ängslas till bleka döden . . .
dö, dö, dö tusen gånger, lika sommarrusande skulle
alla örter ånga, lika liknöjdt dämpadt små knastrande
kvistar och däfna blad falla, och stjärnorna skulle
fortsätta att i evighet blinka och glimma storögdt
klara och kalla.
Men i den döda tystnaden blef minnet af de
innerliga rösterna, blickars blå eld, hänryckta
leenden . . . orden, gråten — hetare och hetare . . .
Skratt, klang af mansröster och aning om
cigarrlukt i rymden väckte henne brådstörtadt.
—- Se icke på detaljer människa, skorrade
Pryhls brumbas — kan du inte för en gång se
helt och bredt på det, se något stort i den här
gigantiska affärsandan — ett moment i
framåtskridandet — lyfter ju släktet till lättare existens,
mänskligare tillvaro — människa, kan du inte
se hur dessa millioner nervösa myror, som göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
