Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes händer fördes sakta samman som till bön,
hon visste ej hur och af hvad tillskyndelse, men
dragen likt tankeläsaren i sin extas, flög hon uppför
trappan och in i sängkammaren, kastade sig på
knä vid sängen och tackade — stammande, i jubel
— Gud sin fader och frälsare — — —
Hon steg upp full af mod. Det sammansatta
hade i ett nu blifvit så enkelt — hur hon famlat
i mörker! Tron var det, som kommit genom en
särskild uppenbarelse i hennes hjärta. Hennes
hjärna hade plötsligt blifvit så ljus, den arbetade
käckt och rastlöst, spände sig elastiskt om alla
svårigheter, alla stötestenar, uppsög dem genom
en enda öfverskådande kraftutstrålning, och se!
nu hade de en helt annan uppsyn, läto sig så
godt förstås, förklaras, ses från en helt annan sida.
Allt hvad tviflet tornade upp var blott skenbart.
Trons ljus var det enda pålitliga — en bruten
stråle från Guds öga.
I sin första ifver ville hon taga på sig och
skynda till pastor Linde för att omtala det stora
undret. Men hur det var, det gjorde hon ej. I
stället gick hon, alltjämt buren af andlig fröjd,
ned till Ellida på gården, och hviskade i darrande
spänning:
— Ellida, jag är omvänd till Gud!
Men Ellida, som höll på att piska mattor,
var för tillfället fördjupad i en del ganska jordiska
funderingar på bosättning och giftermål i allmänhet.
Dessutom ansåg hon sig å luteranernas, specielt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
