- Project Runeberg -  På prärien. Roman /
107

(1898) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är nägot jag inte tror på, nej inte 0111
jag också såge det med dessa två mina lekamliga
ögon. Den människan är inte sådan.

Erik kom instormande i rummet. Han säg
minst tio år yngre ut.

— Är du mogen för en stor, stor nyhet, Mattis.

Matilda såg upp förströdd, där hon stod och

vattnade krukväxterna. Hela veckan hade hon
haft så svårt att sysselsätta sig med något
värk-ligt arbete.

— Har du ingen mystisk känning — aning
eller sänt där?

Hon försökte småle intresserad.

— Nå, hvad kan det vara för stort?

— Du ser tämligen schackmatt ut, men jag
skall väl få lif i dig!

Han gick tätt intill och viftade med ett papper.

— Ada är här i nästa vecka — skrek han
plötsligt.

— Ada — — hvilken Ada?! Hon förstod
alls icke — —

— Ada, syster din — beslutit sig kvickt som
en hel karl — gett sig af — är i dag i England

— Gud i himlen låte ångpannorna och tågbroarna
stå sig åtminstone den här veckan! — Tjo Mattis!

Matilda hade släppt kannan, det susade för
öronen — öfver alla bekanta föremål kom ett
nytt skimmer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashprarien/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free