Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stannade i tankar och bröt af några
kaprifiolieblad.
— Jag tänkte det möjligen kunde blåsa bort
härute — tilläde hon sakta och räckte ut sin
hand. Därpå lade hon sig tillrätta i en hvilstol
och slöt ögonen.
Matilda satt stilla på trappan och betraktade
systern. Hur helt denna öfver lemnade sig åt hvilan
— tänkte bestämdt bara på den i hela världen.
I fcnnes starka, smidiga kropp med det groft
mejslade ansiktet, det burriga håret och de svällande
läpparne, mellan hvilka tandraden glimmade fram
som ett smalt streck, tycktes liksom eröfra och
göra till sin hvarje plats den intog . . .
Småningom äterkommo det nya lifvets alla
tankar.
Ada var så lik hennes, Matildas, fordna
människa — det var något outveckladt, jordbundet,
löst vid henne... Ur hela väsendet klingade:
oomvänd . . . Bara sättet att kasta omkring sig
ord och tankar just som det föll sig, utan att
besinna — inte bara om de voro heliga, det kunde
ju ingen begära, men blott om de hade en nyttig
mening, voro till värkligt gagn . . .
Ack all den här förtroligheten var så
frestande, så förtjusande . . . det sved, det skrek i
Matilda att störa den . . .
Och ändock — inte var det väl rätt att så
här bara pä lek njuta hvarandras väsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
