Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Ja, när viljorna voro som eld och vatten,
så kunde man det helt enkelt icke.
Men tänk om Ada vunnes för kristendomen?!
Man finge ju inte tvifla på Guds makt men
— — hvem som än blefve en kristen — skulle
väl Ada någonsin blifva det? — Förfarlig den
tanken, funnos människor, som rakt utaf inte kunde
blifva kristna?
Hon var så klar, så medveten, sä säker,
Ada–
Men ehuru Matilda i sitt allra heligaste icke
trodde pä Adas omvändelse, knäföll hon dock i
sin själs förgårdar och bad om denna nåd.
— Så mycket tankar!
Några minuters sömn hade varit nog för att
återställa Adas lifsandar. Rösten ljöd klingande
bekymmerslös och Matilda, som hastigt sett upp,
mötte rodnande en skarpt skimrande blick.
— Herre Gud hvad du sutit och grubblat i
ensamheten utan människor, du lilla stackare! Säg
Mattis, hur i all världen kom du bland alla att
gifta dig med Erik? Ni äro ändå som olja och
vatten.
Matilda såg bortåt och svarade frånvarande
— Ah som nittionio kvinnor af hundra — jag
var ju aderton år, när jag förlofvade mig — han
var mitt första tycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
