Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den »oafbrutna kontinuiteten», den »auktoriserade
synpunkten» och hvad de heta allt, de där
fraserna — om de skulle lida litet afbräck, därför
gör han, hvad han vill — nyskapar — det är så
naturligt för honom att skapa nya värden som att
andas, och det är det, som är så osmältbart för
er . . . Ser ni, därhemma känna de, att de haft
sitt bästa, och så blir historien den stora trumf,
som spelas ut bittida och sent. De slå ihjäl alla
sina ansatser med sina stora döda, det står aldrig
till för dem att släppa sina många döda . . . Ah
de där gamla minnena —
Pryhls ögon höjas mot taket, han slår ut
handen och biter samman tänderna och talar,
half-kväfd af intensitet:
— Det där som andra ha gjort, hvarmed ni
bola, druckna af edra förfäders storhets söta vin
— att jag kunde rycka det undan edra läppar och
ställa Eder nakna och blotta på en ny helig jord
— då skulle vi se.
Ett skallande skratt kommer från Erik, som
sysslat på gräsplanen och nu tittar fram bakom
kapi ifolieriset.
— Är du inte törstig, karl? Mattis lilla ge
oss något godt . . . Hör du Viktor, berätta för
Ada om hur Gustafsson ville du skulle hoppa
öf-ver »filosofen Boström» — lite oskyldigt fusk så
där! — det skall slå an på henne.
Matilda lägger bort sitt arbete och går in i
huset. Läpparna krökas tämligen bittert — hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
