Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog har man väl rätt att föredraga den ena
prästen framför den andra? Så begåfvad som
Linde är!
Hon kastar en sjal om axlarna och går ut pä
gårdsplanen. Hur tyst och fri prärien breder sig
— som en stark dikt, där man finner samladt ett
starkare jag, som till slut är ens eget jag . . .
Något vill klinga ut i blå väldiga rymder,
något som växer — ensamhetens lycka.
Från staden ringa klockor helt svagt — ett
katolskt ave kanske . . . Katolskt ja — det är
just hennes stämning nu . . . Hon vet, att detta
är lättsinnigt, hon vet, hon vet ... åh . . . Men
hennes kinder flamma till af något mäktigt,
hel-stöpt, hennes hjärta har rum för allt, af allt vill
hon taga, af intet bindas, — vill behålla, tills hon
åter förkastar — och förkasta, tills hon åter
kommer med lätta fjät öfver gröna ängar och
solskens-leende öppnar sin famn . . .
Hon går där och vinden sveper äggande öfver
prärien. Nu tona klockorna så tydligt . . . hon vill
skrika af fröjd och strax därpå försjunka i viddens
stillhet.
— Heliga sjunde dag, Amerikas hemliga kraft,
blott den, som vet att lefva, vet att älska dig! —
Han signar det land, där du funnit fred och
därför kunnat veckla ut ditt tusenfaldiga väsen. Din
milda uppsyn tvingar ned lifvets allsvåldiga kraft.
Hvila är ditt namn, icke hetsande jakt, icke dådlös
dröm. Stäng portarna till hvardagens allfarsväg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
