Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vräk omkull månglarenas stånd och växlarenas
hord, må det bästa du äger o människa komma
fram, må dina lemmar ligga lata och din själ stiga
öfver tid och rum -— hän där harpor spela och
hjärtat brinner.
. . . Men nu står hon med armarna om
grindstolpen och huttrar litet i sjalen. Öfver himlen
och den flata bygden ligger något blindt och
stängdt, och klockklangen har upphört. Som en
blossande lampa tynar af och slocknar, så
döt-hennes höga stämning bort. Tystnaden är
tryckande, hennes hjärta blir så oroligt.
Hur särskildt väl hade icke denna dag lämpat
sig för att i ro betrakta Guds ord — och hvad
har hon väl användt den till?
Nervöst och brådskande går hon in och
tänder den stora golflampan och tar fram sina böcker.
Linde har gifvit henne några sådana af
enastående värde, lefnadsbeskrifningar öfver helgon,
enkla lekmän, utmärkta endast för en tro, så stark
att den öfvergått till åskådning. »Blif bara inte
förtviflad», hade han sagt vid öfverlemnandet at
dem, »det är icke allom gifvet att nå den grad
af tro».
Hon vänder blad pä blad och försöker af alla
krafter att känna sig uppbygd. Men de förefalla
henne absolut fattiga, barnsliga, ja motbjudande
alla dessa tankar, som hon icke mäktar göra till
sina. Och åter smyger den stora tomheten in i
hennes själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
