Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utkommen i det fria börjar hon springa nedåt den
folktomma avenyn, hvars yppiga trädkronor nå
hvarandra tvärt öfver och bilda ett hvalf af
gulröda hängande grenar. Det är bländande klart
och månen skiner från det ljusa, glatta fästet stilla
ned genom höstlöfvet. Men hon skyndar alltjämt
framåt, hjärtat klappar hårdt — och då hon
stannar för att hämta andan och skyggt ser sig om,
faller öfver henne en känsla af tomhet och saknad
— hvarför hastar hon egentligen?
Gatan med sitt djupa perspektiv af vissnade
lönnar ligger blid och månblekt tyst och tom som
en fråga, den ingen besvarar.
Följande kväll stod en af kyrkans äldste upp
och talade med ögonen lågande af helig harm.
— I ären hvarken kalla eller varma, därför
vill jag utspy Eder af min mun, säger Herren.
Men när mannen åter satte sig, föllo orden
slappt till marken, ingen upptog dem, ingen rörde
sig öfver hufvud i afton, trötta och försagda suto
menniskor och kastade skygga blickar omkring sig.
Hvar i sin stad kände sig på ett oförklarligt sätt
skyldig, äfven de redan omvända. Hade det
kunnat upphjälpa situationen, skulle dessa gärna gått
fram och knäböjt där framme. Men på de nio
och nittio väntade man ju ej.
Innanför altarringen posterade en grupp af
kyrkans biträdande diakoner, de ansträngde sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
