Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stod ute på verandan och sade det nästan
trotsigt högt. Hon var klart medveten om att detta
tillfälle var en stor frestelse, en förfärlig frestelse,
som i nästa sekund kunde blifva en synd, ty hon
visste, hvarför hon ville gå.
Och i samma ögonblick gick hon utför trappan
ned på gången och öppnade grinden blindt som
en sömngångerska, med viljan så fullständigt
bunden att det aldrig fanns en tvekan om, att hon
icke skulle gå.
Hon vandrade framåt, och när hon gått ett
stycke och näjden fortfarande låg och drömde i
ostörd tystnad, suckade hon litet och resonnerade
öfver, hur absolut vansinnigt dåraktig och
öfver-spänd hon var.
Och sekunden efter tänkte hon på Linde, tänkte
med hela sin styrka, med en snyftande lidelsefullhet,
som vrok åsido alla andra känslor och tankar som
det lätta flarn de i värkligheten nu voro.
Hennes själ stod full af honom, han var där,
gick där, fanns där, hon visste det — allt ropade
efter honom.
Då kom han också, gående långsamt
bräd-gången fram, densamma de gått i går. Ja, där
var han, hennes vilja, hennes tankar, hennes önskan
hade dragit honom, hon undrade, om hon rent af
skrikit ut detta högt med det förtviflans mod, som
band hela hennes varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
