Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin hand famlande efter hennes, vidrörde den —
och besinningslöst tog han henne i sina armar,
tryckte henne upp mot sitt bröst med hela sin
unga viljas makt och hans ögon öppnade sig och
blickade in i hennes i kärlek, och han kysste i
bäfvande åtrå hennes ögon, hennes hår, hennes
mun och heta kinder. Hatten hade fallit af och
hans hår var klibbadt fast vid pannan.
Och hon låg i hans famn slank och fin och
darrande, hon visste icke af, att hon log, hon visste
intet, förstod intet mer än en lycka, som brann
stort som solen . . .
— Gud o Fader!
Det skar hemskt detta rop i stillheten. Han
hade redan släppt henne. Han sprang ut på vägen,
vände hastigt och tog upp hatten, såg icke åt
henne, skyndade endast bort, in i skuggorna, flydde,
böjd som den där fått hela lifvets börda i ett
ögonblick på sina axlar.
Hon stod på samma fläck, hon log saligt
drömmande, kände hans unga kyssar lefva.
Och när hon vaknade, slog hon händerna för
ansiktet i ett skri, ett glädjens skri. Sä underligt
jublande — inga skuggor, ingen fruktan, ingen synd,
ingenting — bara en gränslös glädje och att alla
ju måste förstå . . .
Hon vacklade några steg fram, hatten hängde
ned på ryggen, leende tog hon af den, hur härligt
att känna vinden på sin panna, där hans läppar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
