Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilon har skyndat upp före Erik på det rum,
där hon skall tillbringa natten. Det är mörkt och
hon går fram till det stora fönstret.
Därute har blifvit natt. Himlen är ett kallt,
slätstruket blått hvalf öfver den tysta, hvitglindrande
avenyn. Högt uppe seglar en gyllene månskära
omkring i det tomma med en ensam blek
aftonstjärna till drabant. Vintern är kort härute . . .
snart kommer solen i stort — då är det vår . . .
Vår .. .
Omkring henne har blifvit så plötsligt ensamt
och stilla. Genom det tysta huset kan hon höra
Erik tralla gladt
Dä far hon en egendomlig förnimmelse. Det
är som förmådde hon i ett nu uppsuga uti sig hela
det rusande lif, som ligger framför. Hon
genotn-lefver det, tills det icke har något kvar, som
hennes själ ej ägt, och hon blickar förbi — ut i ett
tomt — tomt jätterum.
Hennes ögon blifva skimrande bleka. Något
skyggt — som af straffadt, bedjande barn —
kommer i uttrycket. Men hon rätar sig hastigt, står
stolt och rak med ett trött ironiskt leende på
läpparna.
— Detta — det var då lifvet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
